Trodde inte det var möjligt att falla för en person två gånger, trodde liksom att man klarat av allt det där den första gången. Även om människor som glidit isär hittar tillbaka till varandra eller om någon plötsligt börjar minnas gamla känslor, så trodde jag nog ändå att det där pirret var förbrukat för alltid, med just den personen.

Så är det uppenbarligen inte.

Jag har fjärilar i magen. Igen. Det jag borde känna idag är den där välbekanta känslan av olycklig kärlek, som alltid då han gjort sig påminnd, men istället är allt ett enda stort pirr. Han gör mig knäsvag, igen. Det här kan aldrig sluta bra...

Jag kommer aldrig att få den jag vill ha.. Detta är något som jag känner mig extremt bitter över, jag är van att få det jag vill!

Känner mig även bitter på alla lyckliga människor som springer runt och är kära och lever lyckliga i alla sina dagar.

Jag då? Ska jag behöva vara olycklig? Ska jag behöva drömma om Ken var och varannan natt, och där se honom tillsammans med någon ny! Usch.

Jag vill gå vidare i livet, men min "plan-B" visar juh inget intresse för mig.

Fan...

Barbie