Trodde inte det var möjligt att falla för en person två gånger, trodde liksom att man klarat av allt det där den första gången. Även om människor som glidit isär hittar tillbaka till varandra eller om någon plötsligt börjar minnas gamla känslor, så trodde jag nog ändå att det där pirret var förbrukat för alltid, med just den personen.

Så är det uppenbarligen inte.

Jag har fjärilar i magen. Igen. Det jag borde känna idag är den där välbekanta känslan av olycklig kärlek, som alltid då han gjort sig påminnd, men istället är allt ett enda stort pirr. Han gör mig knäsvag, igen. Det här kan aldrig sluta bra...